Humleodling – Del 13: Skörd

Var uppe i stugan första helgen i oktober för att skörda humlen. Till vår förskräckelse hade snöret som Fuggles klättrade på gått av och humlen hängde över rådjurstaketet. Dock fanns där kottar, men för att vara den största plantan hade den inte mest. Kanske kan ha berott på fallet som vi inte vet när det hände.

Hur som helst klipptes alla plantor ned vid marknivå och kottarna plockades för hand. Först ut var Fuggles som hade relativt få kottar och de hade ganska lite arom.

Fuggles

Nortdown däremot med sin bruna stam hade en arom som var helt underbar. Passionsfrukt, persika, citrus… Dock inte alltför många kottar, men storleken var bättre, samt att de flesta kottarna hade liknande storlek. Den här humlesorten tror jag verkligen på.

Northdown

Target har en liknande brun stam men denna hade olikstora och många små kottar. Skörden blev dock relativt bra i jämförelse med de andra, men aromen var inte lika stark och imponerande som Northdown.

Target

Sist ut var WGV som tillika Fuggles har en grön stam. Skörden av denna var helt ok och aromen likaså. Man hittar en hel del lupulin och aromen är trevlig, om än inte lika färgsprakande som Northdown.

Whitbread Golding Variety

Kottarna lindades sedan in i myggnät som vi lade strax ovanför några element, vilket gjorde att rummet fylldes med härlig humledoft, samt att de hade torkat färdigt över natten. Det var ju trots allt inte så stora mängder

Humletork

Humlerankorna klipptes till småbitar och tillsammans med gräs och löv täcktes humleplantorna för vintern. Detta dels för att skydda mot kyla, samt för att återgälda marken med näring. Det är viktigt att kratta bort detta täcka när vårens strålar börjar värma marken så att inte högen snarare isolerar kvar kylan kring rötterna. Men till dess är det långt.

Jag hade hoppats på att kunna brygga direkt med färsk humle, men dignande äppelträd gjorde att vi byggde en äppelpress och gjorde must istället. Humlen förpassades in i frysen och snart skall det bli en Barley Wine a la Northdown hade jag tänkt mig.

Northdown, Target & WGV

Så… sammanfattning av humleprojektet?
Ja… det funkade till stor del och första året skall man inte förvänta sig särskilt mycket skörd. Näta år blir det bättre linor och förhoppningsvis bättre försprång för plantorna som avhärdas på plats, istället för i kruka som sedan vart utsatta för frost vid utplanteringen.

Sniglar och rådjur hade vi inte särksilt stora problem med tack vare staket och snigelfällor. Dessutom verkade inte sniglarna alltför intresserade av humlen, då det fanns annat godare i omgivningarna.

Roligt? Absolut… nu skall vi se vad nästa år kan ge för överraskningar.

Humleodling – Del 12: Toppen är nådd

Var i stugan i helgen och alla humleplantor har nått toppnocken och har börjat få kottar, eller i alla fall förstadium till kottar, vilket egentligen är blommor. Ordningen från vänster till höger är Fuggles, Northdown, Target och WGV.

Humlen i topp

Fuggles & Northdown

Target & WGV

Prekottar

Mera prekottar

Relax, don’t worry, have a home brew – RDWHAHB

Humleodling – Del 11: Fuggles först upp

Detta hände egentligen förra veckan, men vi kan nu rapportera att Fuggles nådde ställningen först. Numera hänger en meter humlestjälk och letar fäste. Target lär komma tvåa, WGV trea och Northdown hopplöst sist.

Fuggles i topp

Utomhusbryggning – Engelsk brown ale

Jaha, då var det dags igen för ölbryggning i Furusund. Vädret är lite växlande med sol och moln men ännu inget regn. Dagens tema blir en Engelsk brown ale vars förlaga vi hittade i ”The best of Brew Your Own – 150 Classic Clone Recipes”. Vi hittade Capital Brown Ale clone från Wisconsin. som är en engelsk ale med Fuggles-humle och en ganska låg IBU. Intressant att ett amerikanskt bryggeri gör en försiktig englesk ale, men hur som helst så har vi ingen Fuggles, utan ersätter den med East Kent Golding.

Maltkrossning utan maltkross

Vi använder vatten från egen brunn och även om vi inte har analyserat vattnet så är det mycket sulfatrikt och det bildas mycket fällningar när man kokar det. Antar att det är i närheten av vattnet från Burton-upon-Trent. Therefore an English brown ale!

Maltförrådet och kokeriet, samt en stout i fat för bryggarna

Vi valde att köra med lilla lakkärlet (kylväskan) och satslakning (batch sparge). Vi delade upp lakningen på tre och första gick finfint, men under andra så lossnade screenen i lakkärlet. Dock klarade vi oss utan stopp med när vi körde tredje, efter att ha satt på screenen, så sade det stopp. Rafsa ur allting till en hink, rengöra och spola, sedan i med allt igen och laka ur. Det tog lite tid, blev lite kladdigt, men vörten blev mycket trevlig. Vi kom upp i en lakeffektivitet på ca 76%, jämfört med förra bryggningen med en otroligt långsam vanlig lakning på 82%. Men tid är pengar, eller i alla fall tid, så därfäör har vi bestämt oss att är vi över 75% så är vi alltid nöjda.

Lakning pågår

Vi kokade med EKG och lite Styrian Golding i 60 min eftersom EKGn tog slut. Eller rättare sagt, vi ville ha lite EKG som aromhumle vid 10 minuter.

Första satslakningen av tre - mörkt och gött

Efter kylning smakade vörten mycket lovande. Vi använda oss av slurryn från min förra bryggning, ESBn, där jag använt 1028 London Ale. Hälften av en slurry sparades i flaska med jäsrör för senare odling, och hälften gick rakt ned i vörten, ca 1 liter jästslurry. Jag hade torrhumlat ESBn med EKG så det passade bra om det var lite resthumle kvar i jästen men för att inte låta kottarna följa med silade vi jästslurryn när vi tillsatte den. Efter 12 timmar bubblade den som bara den så återanvändning av jäst är inte dumt, och billigt. Viktigt är förståss att kolla att det inte kommit några föroreningar i denna, men efter provlukt och provsmak av den föregående ölen ESB samt av jästslurryn kunde vi känna oss säkra på saken.

Nu är det ju så att den som väntar på något gott väntar alltid för länge så jag återkommer när och endast om jag får provsmaka denna brygd. Vi är som jag inte nämnt på väg att flytta så den som har en lever får se.

Recept har vi här

Humleodling – Del 10: Mördarsniglar

Kring humleodlingarna finns det massor med mördarsniglar (spansk skogssnigel) och trädgårdsniglar. Det verkar som om de inte är så intresserade av humlen, men man blir lite nervös när man ser hur de väller in över gräsmattan efter regnet. Dessutom har vi ett trädgårdsland med sallad, rädisor, spenat, brysselkål, morrötter, potatis och sockerärtor i närheten. Där är matbordet dukat så vad gör man? Speciellt eftersom vi inte är på plats hela tiden och kan jaga sniglar på kvällarna.

Mördarsnigel (från Wikipedia)

Jo, jag läste någonstans att man kunde gräva ned skålar i marken och fylla med öl, så skulle sniglarna samlas där och drunkna. Det kändes som om man skulle få köpa dansk fulöl för att inte bli ölruinerad på kuppen, men så slog det mig att jag hade ett fat med misslyckad veteöl som alldrig skulle bli uppdrucken. Ned med ett par isärskurna petflaskor (1,5 liters) i marken så att de försönktes helt och hållet, och fyllde med veteöl. Nu några veckor efter snigelfångarpremiären så har den börjat funka riktigt bra.

Ny användning för misslyckad öl

Här har vi en tömning av snigelfällan och jag skulle uppskatta att det är femtiotalen halvt upplösta och heldöda sniglar i fällan. Bara att tömma och fylla på ny öl. Det luktade inte helt gott, så man bör tömma dom med ganska korta mellanrum, varannan eller var tredje dag kanske.

Snigelslafs

Men… snigelfällorna funkar och placeras strategiskt ut runt humleodlingen och grönsakslandet. Så vad har vi lärt oss av detta? Jo att även dålig öl fyller en funktion

Utomhusbryggning – Engelsk ale med lite röktouch

Det är klart mycket roligare, trevligare och svårare att brygga utomhus. Idag sitter jag vid datorn ute på en patio och brygger öl. Det ska bli 40 liter ale, lite av en Bass-klon, fast jag hade inte rätt humle hemma. Därför så ändrade jag lite i maltinnehållet likaså, så nu är det knappast en Bass-klon. Jag gillar att skicka i lite rökmalt för att få en lite större komplexitet i ölet. Ännu har jag inte bestämt humle… så vi får se senare i inlägget vad det blir.

Openbrew och en hemgjord stout

Jag hade tänkt att använda gasköket för boostning av uppvärmningen, men hade tyvärr glömt en adapter för denna. Därför blir det bara på el, vilket är lite segt då det endast blir 3000 W på 60 liter. Men men… solen skiner och jag har en Kinnäs staot i handen. Den är inte dum alls, genom bla kallmäskning.

Kokeriet... lakkärlet och parasollfoten

Maltlistan ser ni nedan… Maris Otter malten är förkrossad, men inte de övriga och jag har ingen maltkross… vad gör man då? Jo man mortlar… det ger valkar, valkar är manligt, så det är mycket man vinner på kuppen.

Pale ale-malt, ambermalt, rökmalt och svartmalt

Sedan har jag så mycket svartmalt så jag överdrev det lite så jag får en färg som landar kring 85 EBC om man använder SHBFs förenklade uträkning, eller 34 om man använder Moray’s uträkning. OG skall landa på 1,050 och jag tänkte använda EKG humle. Men för att inte försaka en öppnad Amarillo-påse kommer det få vara bitterhumle, samt vara med på 5 min-givan. Vi siktar på IBU 33, men det kommer nog vara strax under detta då humlen inte är purfärsk. Det gör att typdefinitionen för denna öl blir ganska långt ifrån Bass, vilket egentligen var ganska önskvärt. Det blir nästan en Brown Porter. Men färgen är mörkt rödbrun som Fullers ESB.

Temperaturen på inmäskningen landade fint

OGt hamnade på 1.056 så utbytet blev 86%, vilket är väldigt högt för min utrustning. Dock gick det otroligt långsamt med urlakningen så det förklarar nog det hela. Alternativt att det är lite för låg yield på Maris Otter-malten i OpenBrew jämfört med Weyermanns pilsnermalt som jag brukar använda mest.

Lak

Smakprovet är mycket lovande. I med Wyeast 1028 London Ale som jag odlat upp till 1,2 liter så att det skall finnas ordentligt med celler per liter. Fullständiga receptet hittar du här… Namnet får bli Abborrale.

Humleodling – Del 9: Tillväxt?

Efter 8 frostnätter och 9 bedrövelser så är det dags att uppdatera humleodlingen. Varför jag inte gjort detta tidigare är pga att det inte hänt så mycket, förutom att de skott som var förgrodda hemmavid inte klarade av det något kallare klimatet ute vid kusten. Därmed tog humlen stryk av nattfrost, och kom inte igång efter den kallaste juni i mannaminne. Man trodde att den varma maj skulle vara bra men nätterna var som sagt för kalla. Juli är dock varmare och det har inte bara regnat utan nederbörden har varit lite mindre än i inlandet. Så äntligen har det tagit lite fart.

Humleställningen

Man märker att eftersom de tidiga topparna var de som tog mest stryk så har plantorna skapat flera utaskott åt sidorna som i sin tur tar över toppskottens roll. Dock tar detta lite tid och även om de finns många sidoskott på varje planta så är de inte så höga. Fuggles går bäst just nu och Northdown går sämst, det omvända från odlingen i fönstret. Jag har dessutom inte varit på plats på drygt två veckor så det tog en stund att få loss alla skott från staketet och få dem att förstå ätt det är linorna som gäller.

Fuggles t.v., Nortdown t.h.

Target t.v., WGV t.h.

Hösten är lång vid kusten… sägs det…

Öland – Windsurfning och gårdsbryggeri

Sitter på Öland och kroppen värker av gårdagens windsurfning. Var förbi systemet i Färjestaden igår och de hade 5 sorter från Ölands Gårdsbryggeri som jag var tvungen att inhandla. Det var inga billiga flaskor men de är lokalproducerade.

Igår testade vi två; Amarillo och Tokens Clusterbomb. Amarillo hade trevliga toner av rökmalt och jag gillade den mycket. Fick en lite känsla av Gotlandsdricku. Antar att Amarillo-humle dominerar humlegivorna. Tokens Clusterbomb antar jag var humlad med mycket Cluster-humle. Välhumlad var den, nästan på gränsen till obalanserad, dock klart drickbar… De övriga tre kommer vi testa under de närmaste dagarna… återkommer med dessa.

Sommarölsträff på Humlegården

Årets sommarölsträff på Humlegården blev en blöt historia, i dubbel bemärkelse. Svante hade dock, som den goda värd han är, skaffat några tält för att hålla blötan från blötan.

Svante från Humlegården

Dessutom bjöds det på ett gående bord under tältet som vi alla njöt av. Vi grillade själva och åt själva. Gott!

Grillkö

Startfältet bestående av 20 öl var mycket bra. Många olika öltyper och vissa stack ut lite mer än andra. Mina personliga favoriter var en Berliner Weisse serverad med fläder samt en Märtzen. Märtzen(en?) av Peter Hertzig  kom 2a och de övriga på prispallen bjöd på mycket goda skapelser. Givetvis knep bröderna Andersson guldet med en Kriek som var härligt läskande. Drygt fyra kg körsbär på 20 liter öl. Uppsala och Lövstaölet på de två topplaceringarna gör en Lövstaölsmedlem och Uppsalabo som mig nästan rörd, åtminstone lite skakad.

Medaljörer, blöta och glada

Största tacket, strax före Svante & Eva vilka förutom spektaklet bjöd på en mycket god extraktveteöl och en trevlig rökstout, går till min dam som ställde upp som chaufför. Med sig hem fick man även lite varor och bla 25 kg Maris Otter pale ale malt, så nu skall här bryggas. Ibland har man det bra!